Läs Husbloggarna på Vibyggerhus

Hur vi blev med tomt.

I januari nådde vi lite närmare ett av våra mål. Nämligen att få tag i en tomt som kändes bra och som vi kunde känna att här kan vi bo. Det är inte lätt att få tag på tomter här i Jönköping. Kommunen släpper så otroligt få och under våra hela 3 år i tomtkön har det inte dykt upp en enda tomt som ligger i närheten av Jönköpings tätort, eller i Habos heller för den delen där vi också har stått ungefär lika länge. Dessvärre var det ungefär likadant i både kommunerna, dock var de lättare att komma i kontakt med Habos tomtköansvariga än i Jönköping. (Inte för att jag vet vilket som är bäst; en kommun som inte besvarar en överhuvudtaget, eller en som svarar och ger en förhoppningar men som heller aldrig släpper något trots att både månad och år är specifierat i mailen).
 
Efter mycket om och men tröttnade vi och började kolla på hus. Gamla hus som vi visste att vi egentligen inte ville ha. Hus som vi inte kommer kännas som vårt och som är och kommer förbli någon annans förhoppning och dröm. Men så var det så som det ofta är, att precis när vi gav upp och trodde att vi får nog köpa ett befintligt så dök den upp, tomten.
 
Till och börja med åkte vi ut och tänkte spontant att det här är inget för oss. Marken var ganska så geggig och det var verkligen värsta tillfället att åka och kolla. Ni vet hur mäklarbilder alltid är upputsade och det är nästan alltid somrigt och varmt och så tänker man inte på att hösten och vintern kommer och att allt är så där grått och trist. Men exakt en sådan dag var det. Vi var inte direkt överförtjusta i den, men eftersom storleken var bra så kontaktade vi markägaren. Dock var det en annan familj före i kön och några dagar senare fick vi veta att tomten skulle säljas till dem. Och så var det med det... trodde vi.
 
En dag i december, två månader senare, ringde markägaren upp oss och talade om att den andra familjen hade fått problem med finansieringen av tomten. De hade en annan fastighet som inte var så lättsålt som de hade trott och därmed kunde de inte köpa den. Några få timmar senare åkte vi ut till den och denna gången var marken fläckvis täckt med snö. Vår känsla för tomten växte och vi gillade att det inte låg helt själv, utan hade några grannar nära, men att det ändå inte kändes inträngt utan att de var generöst tilltagna tomter. En annan fördel var också avståndet in till stan, endast 7 minuter med bil från vår nuvarande bostad.
 
Vi bestämde oss ganska så snabbt för att vi ville ha den och i januari skrevs papprena på. Numera är vi därför markägare. Vi har hittills stött på en del problem längs vägen; husförsäljare som har försökt lura oss, grannar som har gett utlåtande och dragit ut på tiden för bygglov samt hantverkare som inte har kunnat. Så nu är vår förhoppning om att vi snart kan sätta igång med vårt drömprojekt.
 
Detta är ett av de största pyssel som jag kan tänka mig att man kan göra, så därför tycker jag ändå att det kommer lämpa sig fint för bloggen. Jag hoppas att ni vill följa med på vår husresa.

Kommentera här: