Läs Husbloggarna på Vibyggerhus

Sov gott älskade dotter

 
 
Den 17 maj 2016 skulle jag bli mamma. Vi skulle bli en familj och flytta ut till Bogla. Nu blev det inte riktigt så, för den 23 december var vi inne på vårt RUL för att få se vårt barn igen. Tanken att något så stort skulle vara så fel fanns inte ens på kartan. Allt såg ju så bra förut. Istället fick vi ett besked som barnmorskan menade på att man aldrig vill ge någon, att vårt barn var sjuk. Riktigt sjuk.
 
Vårt barn hade fått en missbildning som sker i den tidiga delen av graviditeten, nämligen mellan dag 21 och dag 28 när nerverna i ryggen bildas. Ryggmärgsbråcket har funnits med sedan dess, men det kan man oftast inte se på ultraljudet så tidigt som i vecka 12. Anledningen till varför upptäckten gjordes var just på grund av bråcket så kan inte ryggraden dräneras som den ska och stora vätskeansamlingar samlas i huvudet. Detta gör att lillhjärnan åker ner och huvudet blir mer citronformat än vad det ska på grund av trycket i huvudet. Det kan även ske mer eller mindre skador på just lillhjärnan och de kognitiva förmågan hos barnet blir ofta påverkat. Rörelsefunktionen är i regel alltid nedsatt, men sedan hur extremt varje enskild individ drabbas är svårt att svara på innan man är där.
 
Så efter mycket om och men valde vi att ansöka till socialstyrelsen om ett avbrytande av graviditeten och vi fick godkänt. Det var verkligen inget lätt beslut, och det är ett beslut som vi kommer få leva med resten av våra liv. Att genomgå en förlossning var jag nervös över innan jag visste att det inte skulle bli en vanlig förlossning. Och att därefter föda fram sitt barn som man inte vet när den tar sitt sista andetag, hur mycket som den lider och hur ont den har är hemskt. Vår dotter både kom till världen igår och lämnade den. Det var en extremt tung dag på många sätt. Att genomgå en förlossning i sig är en pers, men jag var ändå väldigt lättad när det var över. Stolt över att jag klarade ut det så bra och tog extremt lite smärtlindring, men även stolt över att jag och David fick ett sånt vackert barn även om hon bara var till låns ett tag.
 
Det vi har upplevt den senaste veckan är inget som jag vill att någon annan ska behöva gå igenom. Men jag hoppas att vi en dag kan få ett friskt barn som vi kan ta med oss hem som inte behöver vara beroende av ett sjukhus för att kunna ha en vardag som andra tar för givet.

Kommentera här: