Igår var en otroligt tuff dag. Jag har haft ganska så kraftiga humörssvängningar nu de senaste dagarna och jag tycker verkligen synd om David som behöver stå ut med mig dem dagarna. Igår satte det igång en process som var otroligt kämpig när tv4s program "Nyhetsmorgon" tog in en familj med ett barn som visade sig efter födseln ha Downs Syndrom. Nu är detta ganska långt ifrån den verkligheten som vi hade mött eftersom ryggmärgsbråcket innebär en större påverkan redan som barn och spädis mot vad kanske ett barn med Downs Syndrom hade varit. Men repotaget var supervinklat för att påvisa att man kan leva med barn som har just denna kromosomavvikelse. Det var guld och gröna skogar och deras liv skiljde sig defintivt inte mot andra familjer med jämnåriga barn. Det som jag tycker är synd är att man mer eller mindre (i alla fall för mig som sitter på andra sidan) sitter och säger att abort efter ett sånt besked är något som är tråkigt och att det beror mer på fördomar än om själva avvikelsen och barnet i sig.

 

Som jag har skrivit här några gånger tidigare så är det inte ett lätt beslut att ta. Att få veta att det barn man bär på har en avvikelse som innebär en vardag som inte är som "alla andras" är skittufft. I vårt fall försökte vi verkligen tänka in lösningar på det problem som vi har fått på vägen. I vårt fall innebar även vår kommande livstil ett liv med mycket operationer, sjukhusbesök, rehabilitering men även kunde de inte säga hur allvarlig hjärnskadan skulle bli. Att hon skulle behöva sitta i rullstol är något jag är trygg med att det hade blivit, men att tvinga greja med laxeringsmedel, kateter, ta hand om sittsår och sedan ta hand om ett barn som förmodligen kommer vara ganska ärrad psykiskt för att inte vara som "alla andra" barn och kunna spela fotboll, springa och leka kull. För vår del handlade det att jag vill kunna ge mitt barn ett bra liv och det kunde jag inte garantera eftersom vi inte visste hur allvarligt de skulle eller kunde bli. Sen det klart snurrar tankar dagligen fortfarande "Hade jag velat bli bortvald om jag hade haft en avvikelse?". Så mycket önskar jag att jag hade kunnat fråga henne och få höra hur hon ville. Jag skulle ha respekterat hennes beslut.

 

Annorlunda kan förstås vara superbra och det är strongt att hamna i den situationen och acceptera den och leva med det. Något som jag förstås inte vågade. Men jag skulle uppskatta om Tv4 kunde ha varit mer öppna för den möjligheten att det inte är rätt för alla. Möjlighet till abort finns här i Sverige, varför ska vi anklaga kvinnor som väljer den vägen? Kvinnor gör dagligen abort för mindre saker än allvarliga avvikelser, och det är ju tydligen accepterat. Och de kvinnor som tvingas ta dessa beslut, vi är ärrade för livet oavsett vad andra vill tro. Men visst, ärr brukar blekna med tiden. Det kanske mitt ärr också gör så småningom även om det är kritvitt nu.