Läs Husbloggarna på Vibyggerhus

Att avbryta en graviditet

Även om jag valde ett avbrytande av min graviditet med Julia så är det en stor sorg för mig. Varför just mitt barn? Varför ett efterlängtat barn? Vi hade så mycket längtat efter denna graviditet, och jag hade väl precis gett upp hoppet om att klara ut det själva utan sjukvårdens hjälp. Precis just då så blev jag gravid med vår vackra dotter.
 
Två månader har snart gått och även om jag är tillbaka på halvtid på jobbet så blir jag emellanåt galen på mig själv. Så mycket tankar överallt och ingenstans. Försöker hitta svar som inte finns, samt försöker reda ut min ilska och ledsamhet för vissa kommentarer som man har fått höra längs vägen. Att ställas inför ett sånt här beslut, efter halva graviditeten är allt annat än lätt. Tidigare har jag läst många som har skrivit och sagt att de aldrig skulle ta bort ett barn bara för att den har särskilda behov, dock är det jäkligt lätt att säga innan man står där. För trots allt går de flesta gravidteter bra. Men vi som står där i det dilemmat som jag och David har stått nu för drygt 2 månader sedan vet att de flesta ger upp och avbryter. Jag förstår fullt ut båda sidor, för logiskt sätt så insåg jag att detta var det bästa för oss, för vår plan och för vårt barn. Men innerst inne värker det i hela kroppen. Jag har så fruktansvärt dåligt samvete för att jag har gett upp och vikit mig för det motstånd som vi fick.
 
Att komma till ett beslut på så kort tid och vara OK med det finns inte. Det går inte att vara OK överhuvudtaget. Jag måste lära mig att leva med att jag har gett upp hoppet om vårt barn och acceptera att hon inte finns hos mig längre. Jag längtar efter en ny graviditet, samtidigt som det skrämmer mig fruktansvärt mycket. Jag vågar inte tro på att nästa graviditet går hela vägen, samtidigt som jag inser att ju längre jag väntar med att hoppa desto svårare kommer det att bli att tackla en ny graviditet och all oro som kommer därtill.
 
Jag är ingen dålig människa för att ha avbrytit ett liv. Hur man än väljer så är man någonstans egoistisk i sitt val; låta känslorna styra och behålla ett barn som man älskar, eller avbryta av rädsla för vad som väntar.
 
Livet är inte lätt, men jag känner att jag har väl haft mer otur än andra de senaste åren. Hoppas verkligen att detta är den sista stora oturen som jag blir utsatt för de närmsta åren för nu räcker det!

Att välja belysning

Imorgon har vi genomgång av belysning och uttag med elektriker. Svårt det där att bestämma sig för ungefär hur möblemanget ska vara. Vart man tror att man kommer att behöva uttag osv. En annan puck som jag vet att jag lägger stor vikt vid är utebelysningen. Jag vill ha det snyggt, rent, gärna lite känsla av design. Jag har väl ganska höga krav och det är en arbetsskada. Under min tid på Konstsmide lärde jag mig precis hur jag INTE ville ha det samt har blivit ganska så känslig för hur högt eller lågt man sätter lamporna. Jag tycker det är jäkligt snyggt egentligen med väggbelysning problemet är bara det att vårt hus har väääldigt mycket fönster. Mycket fönster innebär lite väggyta. Liten väggyta innebär svårbelyst hus. Så efter en del funderingar och diskussioner så tror jag att vi får förmodligen lägga åt sidan det där med väggbelysning. Jag tror delvis att det kommer bli rätt mycket för mig att störa mig på och det kommer förmodligen aldrig kännas helt hundra.
 
Därför funderar vi just nu på markbelysning och belysa uppåt. Fördelen med detta är att vi inte behöver göra inköpet just nu utan vi kan vänta med det lite längre fram i tiden. Dock vill jag fortfarande ha någon form av belysning på verandan som ska vara praktisk, gärna snygg också förstås. Där har jag funderat lite på den moderna vega från Konstsmide 413-XXX. Jag hade förstås gärna haft den i kopparfärg, dock tror jag att David blir lättare att övertala om vi tar den galvaniserade istället. Dessutom passar det nog bättre in på huset.
 
Annars gillar jag monza - då det finns många i den serien och kan bygga på med i den övriga trädgården med tiden. Cremona är också en som jag har fastnat för med sina justerbara ljusbild. Monza, aka solen är något som jag redan har köpt. Dock blir den invändigt i huset istället. Vi hade tänkt oss i trappen faktiskt. Anledningen till varför jag kollar enbart på detta varumärke är enkel, jag har jobbat där och känner till det väl. Plus så har jag hunnit titta ut lite tidigare vad jag vill ha, men förstås så kan man säkert alltid ändra sig om man hittar något annat som faller en i smaken.
Permalink Kategori: Huset Taggar: 2016, Cremona, Konstsmide, Monza, Svanen, Vega, belysning, exteriör, fiskarhedenvillan, husbygge, huset; Kommentarer (0)

Tillbaka till verkligheten

Idag började jag jobba igen efter 1,5 månads sjukskrivning. Jag är fortfarande sjukskriven, men är nu tillbaka på 50%. Första dagen var otroligt jobbig, eftersom när jag gick hem visste mer eller mindre alla att jag var gravid, sen tror jag inte att folk förstod riktigt hur långt gången graviditeten var. Jag tror att de flesta trodde att det var tidigare än vad det var eftersom min graviditetsbula inte var så stor. Nu skulle jag ju ha varit i vecka 27 och min bula är precis som att den aldrig har existrerat.
 
Dock blir jag rörd över hur otroligt många det är som bryr sig, känner medlidande och som förstår att det är en ordentlig jäkla livskris att gå igenom. Men ibland, bara ibland önskar jag att jag skulle kunna spola tillbaka bandet till Japan och tiden vi hade där. Det tillfället när det där med att vara gravid var lite mindre viktigt och att få uppleva den bästa resan någonsin igen. Julia var otrolig efterlängtad och hur man än ser på det så hade vi två egoistiska val att välja på. Ett där hon inkluderades och ett där hon inte gjorde det. Nu blev det valet där hon inte finns med, men i mina tankar finns hon varje dag. Med denna erfarenheten rikare så ser jag saker och ting lite annorlunda. Det har på sätt och vis blivit viktigare att få barn samtidigt som jag inser att jag och David är det viktigaste. Att få barn skulle inte innebära något om jag inte har min fantastiska man vid min sida att dela det med.