Läs Husbloggarna på Vibyggerhus

Husarbete under vecka 21

Under förra veckan inledde vi med ganska så starkt med husarbetet. Jag isolerade färdigt klädkammaren i vårt rum, och David jobbade fortsättningsvis på kupan. Sedan hjälptes vi åt lite mer med kupan med isolering och David skruvade fortsättningsvis upp osb-skivor. Jag forstatte även att spackla i ett av sovrummen på övre plan. Sen blev David sjuk och då stod det still några dagar.
Sen när David hade hunnit bli frisk så åkte vi i lördags ut till huset lite ytterligare och fortsatte. David sågad ut osb-skivor och jag skruvade. Sen var yttervägg nr 2 i kupan också blivit klädd.
Sedan igår fortsatte vi med isolering av innerväggarna i kupan och skruvade upp osb-skivor. Jag blev uppriktigt förvånad av vilken skillnad som detta gjorde. Känslan i rummet är en helt annan och nu känns det helt plötsligt mycket mer färdigt än vad det egentligen är. Sedan när vi hade kommit hem, ätit och duschat så kände jag mig inte så pigg längre och idag konstaterades det att jag har förmodligen åkt på samma sjuka som David. Härligt inledning på vecka 22! 6 arbetsveckor kvar sen blir det racerfart med huset i fyra veckor!
 

Ofrivilligt barnlösas dag - 28 maj

Idag var de ofrivilligt barnlösas dag. Dagen innan morsdag. I år skulle vi ha blivit fler, en familj och det gör ont i mig varje dag. Vissa dagar känns det ännu mer än andra, och jag tycker redan att upptrappningen inför morsdag är skitjobbig. Jag tycker egentligen att hela initiativet att föräldrar ska uppmärksammas är himla knepig. Som barn väljer man ju inte sina föräldrar, och inte livet heller. Varför ska det då finnas ett par dagar per år, där barn ska visa tacksamhet för sina föräldrar? 
 
Det är förmodligen jag som är så jäkla bitter i år för att jag inte har ett barn. För att det är en extra påminnelse om mitt misslyckande som kvinna, mamma och förälder. Att jag valde bort mitt barn, för att det hade särskilda behov, istället för att se det som en möjlighet och en chans att lära mig något. 
 
Egentligen har jag inte rätt att klassas som ofrivilligt barnlös. Definitionen är att man ska ha försökt få barn i över 1 år utan att det har lett till en graviditet. Men vi har försökt nu i 1,5 jävla år och när vi väl lyckades så fick vi ett barn med en missbildning som är ovanlig och har en otroligt stor påverkan. Trots att läkare och personal på sjukhuset praktiskt taget hade tagit ställning innan jag och David visste själv vad vi stod så kändes det som att alla förespråkade att vi skulle göra en abort. Att det är bättre att satsa på ett nytt barn. Och redan då kände jag på mig, att det återigen skulle vara en stor himla karusell av ägglossningtester hit och dit och ändå att det skulle vara svårt att lyckas.
 
Jag är så imponerad av de kvinnor som har kämpat i flera år i denna kamp. Som har kämpat med utredningar, IVF-behandlingar. De som har tvingats stå vid sidan när vänner och bekanta blir gravida får barn och utannonserar både ultraljudsbilder och bekräftelser på att de har nu blivit fler. Till de försöker vara glada för deras skull, trots att de är ett sting av avundsjuka varenda gång. De som har räknat ut beräknad födesel för att sedan få reda på att just denna månaden var menscykeln extra lång och som ändå orkar med jobbet dagen därpå. Till de som står ut när kollegorna sitter och gnäller på att nattsömnen gick helt åt skogen och att ni bara sväljer det, trots att det är solklart vem det är som egentligen har dragit största nitlotten. Ni kvinnor är fantastiska. Och ni män, som också är med i kampen mot barnlösheten, som också stöter på allt det där och bara sväljer det och försöker vara starka för er respektive. Jag önskar att jag hade varit hälften så uthållig som ni.

Husarbete under vecka 20

I onsdags i förra veckan så kom äntligen ISAB, för att spruta in lösull i huset. ISAB har ju egentligen en tid på 3 veckor som det tar från att man ringer och avropar lösullen, men tack vare att de hade lite tider lediga så kom de en och en halv vecka från att vi ringde och bokade vilket var fantastiskt bra i vårt fall. Elektrikern hade ju hunnit dra allt i huset så det var bara att tacka och ta emot. Killarna som kom var fruktansvärt duktiga och snabba och ett plus i kanten var absolut att de faktiskt till och med städade efter sig. Inte för att det hade blivit så stökigt men det var ändå lite arbete som vi slapp tack vare det.
 
Vi hade tagit ledigt under dagen och fortsatt att sätta OSB-skivor och gipsskivor på väggarna. Det tar tid, men det känns så fantastiskt bra samtidigt. Huset har blivit vår psykologiska medicin för att må bra och slippa tänka på allt som har varit jobbigt.
 
Efter en till kväll i huset hade vi dessutom lyckats arbeta bort hela 6 lappar från vår att göra lista på väggen!
 
Helgarbetet under lördagen stod målning högst upp på listan. David arbetade på kortsidan och jag arbetade på framsidan. Så snart är jag färdig med den lilla tredjedelen av väggen på framsidan. Jag hann även måla dubbelfönstrena också. På kvällen så fortsatte vi invändigt och då började vi arbeta på kupan och jag spacklade även det lilla rummet som vi har fått ordning på.David började även sätta OSB-skivor på den väggen.
Söndagen, igår alltså, så isolerade vi färdigt en av kupans väggar och satte färdigt OSB-skivor på den väggen som David hade börjat med på lördagen. Dessutom så fortsatte David att sätta upp OSB-skivor på ytterväggen på kupans baksida. Mycket figursågning, men det blir verkligen en helt annan känsla av rummet. Dock är det några osb-skivor kvar på den innan den delen också är färdig. Jag fortsatte även att isolera innerväggarna på övervåningen. Jag har lite kvar i den tredje och stora klädkammare, men sen är det endast tre väggar kvar att isolera på övervåningen.
Permalink Kategori: Huset Taggar: Bogla, ISAB, Svanen, fiskarhedenvillan, husbygge, isolering, livetpålandet, lösull, lösvirke, nybyggnad; Kommentarer (0)