Läs Husbloggarna på Vibyggerhus

Husbygge vecka 24

Under vecka 24 har det kanske inte skett de mest synliga förändringar, även om det har hänt en hel del. Vi började veckan med att måla i och med att vi hade med oss att det skulle regna lite i veckan. Dock regnade det inte alls så mycket som vi hade förväntat oss, men vi kom en bit i alla fall. David klättade upp och började att måla kupan på framsidan. Jag fortsatte att måla detaljer på baksidan som t.ex. brädan som hängrännan är på. När jag hade målat klart den detaljen så gick jag in och testade en ny teknik för att sätta upp målarremsorna, nämligen med tapetklister och även slipade ned kanten i entrén.
 
I torsdags åkte vi ut och David satte färdigt gipsskivorna i taket i kupan (alla skruvar är inte i), medan jag satte upp resten av målarremsorna med tapetklister i taket.
I fredags skippade jag firmafesten på jobbet och åkte ut och arbetade i huset istället. Jag började utomhus, medan David fortsatte att skruva i resten av skruvarna i taket, dock inte färdigt. Jag målade en knutbräda medan jag hade mamma i telefon. Sedan skruvade David upp alla OSB-skivor i entrérna till sovrummen medan jag slipade ned  hörnen för att kunna sätta målarremsor där också.
I lördags firade vi vår bröllopsdag lite extra genom vegansk pavlova. Sedan har vi också jobbat på i huset både under lördagen och söndagen. Jag satte upp målarremsor i större delen av kupan. David fortsatte skruva lite mer skruvar i taket i kupan. David satte upp gipset också i entrérna till sovrummet färdigt. Vi har även slipat ned lite ytterligare i sovrummet för att kunna sätta upp fler målarremsor (bara 3 kvar).  Jag spacklade även taket i sovrummet för att komma lite närmare målning.
Idag ska vi köra på igen. Målet är att till semestern ha gjort färdigt ett sovrum till med osb-skivor och gips (ej spackling). Så får vi se om vi lyckas eller ej!

Husbygge vecka 23

Sedan har vi även fortsatt måla husets utsida, fortfarande en hel del detaljer kvar på första strykningen, men fint blir det. Man vet ju aldrig hur vädret blir framöver så man får ju gärna prioritera det när det väl är uppehåll, dock är det så förbaskat tråkigt. Tur ändå att vi valde allt i vitt, istället för ett flerfärgat hus med massa jobbig detaljmålning.
På lördagen var Davids föräldrar ute vid huset och hjälpte oss dels att bli av med getingboet som vi har fått och även få på takhuvorna som saknades. Vi fick även lite mer hjälp med spackling och inhandling av tejp.
David och jag började gipsa taket ute i kupan och bra blir det. Vi hann halva kupan på lördagen, så till söndagen var det bara hälften kvar. Dock lite mindre tid återstod eftersom vi skulle träna och fixa med lite andra måsten som också måste tas tag i, som t.ex. att handla.
Så långt hade vi kommit när vi åkte ifrån på lördagen.
På söndagen var vi ute några timmar också, även om det inte blev riktigt lika många som på lördagen. Men vi hann med mer än hälften av det arbetet som återstod så det var inte så mycket kvar som vi lämnade, men allt tar sin tid.
 
Ju mer tiden går och ju mer färdigt huset blir desto svårare har jag att fatta att här ska vi bo sen. Häftigt att bygga sitt eget hem och verkligen se det i sin takt ta form. Det är inte alls samma sak som att leja bort. Visst en snabbare inflytt får man, men jag käner verkligen att vi hinner mogna in i de beslut som tas längs vägen.

Bröllopsdag - Pappersbröllop

Idag är det två år sedan som jag och David sa ja till varandra. Att spendera livet ihop, genom både med och motgångar. Det har varit mina livs bästa och värsta år. Det bästa åren för att jag får varje dag vakna upp bredvid den man som jag älskar, beundrar och min bästa vän. Det värsta åren genom att vi har ett par arbetsamma år i ryggen och att vi förlorade det viktigaste som man kan få i livet, ett barn.
 
Vi har det tufft, samtidigt som vi båda två är så himla bestämda och positiva i vårt äktenskap. Idag minns jag vårt bröllop med värme och känner mig samtidigt tacksam över att jag då inte visste vad vi skulle tvingas erfara. Att det skulle bli sådana problem med att få igenom bygglovet, att hela byggprocessen skulle bli så mycket mer påfrestande än vad vi hade förväntat oss. Eller det faktum att vår första graviditet skulle gå i stöpet så sent eller för att ens tala om svårigheterna för att bli gravid.
 
Vi vet inte vad som väntar oss framöver. Vi vet inte när vi ska flytta in i huset, eller lika så om vi kommer få erfara att bli föräldrar. Men vi vet inte heller vilka resor som vi kommer göra, vilka fantastiska minnen vi kommer få dela. Det som jag vet är att jag två år efter dagen som vi sa ja, 7 år efter att vi träffades första gången, fortfarande säger ja till livet med David som fru Walltén.