Läs Husbloggarna på Vibyggerhus

17 maj

Tisdagen var en riktigt skitdag för min del i och med att det var min beräknade förlossning med Julia. Jag har ju vetat om att det inte skulle bli så ungefär lika länge som hon låg i min mage, men fast jag har förberett mig mentalt på en jobbig dag så är det ändå värre än vad jag hade trott. Jag hade från början tänkt ta ledigt den dagen från jobbet, men sen när det blev bestämt att lösullen skulle levereras till huset dagen därpå så kändes det dumt att ta ledigt två dagar på raken, så jag struntade i det och försökte helt enkelt lägga det åtsidan. Jag intalade mig själv hela dagen att hon hade redan varit här om jag hade valt att behålla henne, i och med att det hade blivit snitt uppe i Linköping, men det är ju på något sätt ändå Julias planerade födelsedag, även fast hon är född 1 januari. 
 
Vi försöker lägga hela graviditeten åt sidan och lägga tid och energi på huset. Gör det som alla psykologer/kuratorer säger är ett vanligt i en sorgeprocess. Göra något praktiskt. Hållas sysselsatt så man slipper tänka. Lite är det ju som att sticka huvudet i sanden, men jag känner att jag har redan försökt bearbeta och det har inte funkat. Det är jobbigt att se andras barn och det inser jag att det kommer det att vara fram tills vårt barn är här hos oss, även om Julia aldrig kommer att vara det barnet så tror och hoppas jag att det kommer bli lättare då. Jag kommer aldrig glömma henne, hon är ju trots allt mitt första barn, min första graviditet. Beviset på att vi KAN få barn även om det tog tid. År av längtan, 8 månader av försök, 4,5 månad av ren och skär lycka, 4,5 månad i sorg. Läkarna säger att en abort inte ska hindra att bli gravid igen, men ändå är det min största skräck att inte kunna bli det igen.
 
Det är en enorm tur vi har över att huset inte är färdigt ännu. Jag hoppas att huset kan laga mig igen och att jag kan lära mig att se framåt, och se glädje i livet igen. Jag inser att jag döljer min sorg bättre nu, än vad jag gjorde för några månader sedan, men trycker andra människor mig på fel knappar så lyser det igenom direkt. Exakt hur långt det krävs varierar från dag till dag och beror förstås på hur sömnen har varit och vad som har hänt.
Min lilla ängel som var till låns. Du gav mig helt klart den bästa hösten i mitt liv. 
 
Permalink Kategori: Allmänt Taggar: 17maj, 2016, Barn, bfmaj2016, julia, ofrivilligbarnlöshet, ryggmärgsbråck, sorg; Kommentarer (0)

Kommentera här: